Vi och vår skola frågade högstadie- och gymnasielärare i Esbo, Jakobstad och Uleåborg ifall de tycker att det går att bedöma elever rättvist och objektivt.
De gav samma besked:
– Det går riktigt bra. Svårt kan det visserligen vara för nya, ovana lärare.
Vid årsskiftet fanns det 2 889 grundskolor i Finland med inalles 531 000 elever. Det är därför naturligt att en debatt ibland och ofta på våren blossar upp kring temat: Bedöms eleverna olika i olika skolor? 
Meningen är att Utbildningsstyrelsens föreskrifter som finns nedtecknade i en 319 sidor tjock skrift med titeln Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004 ska räcka som rättesnöre för lärarna i elevbedömningen.
Alltså oberoende av ämne, årskurs, ort, elev och lärare.
Skriften utgör den nationella ramen för en mer ingående läroplan som görs upp på det lokala planet – den ska precisera och komplettera målen och det centrala innehållet och kan göras upp regionvis, kommunvis eller skolvis enligt utbildningsanordnarens beslut.
I skriften har Utbildningsstyrelsen tagit ett enda vitsord, åttan, som exempel för bedömningen av elever i årskurserna 6–9 (för de lägre årskurserna är det kriterier för hur man uppnår goda kunskaper som gäller).

 

Prestationer räknas ihop
Då tillämpningen av skriften var ny var också kritiken som störst. Hur ska man riktigt göra för att få vettiga kriterier för de övriga vitsorden 4–7 och 9–10?
Nu verkar det vara inkört.
– Vi lärare är professionella och har redan i början av läsåret bestämt hur, vad och varför vi bedömer, säger Laila Andersson, som är modersmålslärare och rektor för Mattlidens skola med åk 1–9, inför vårens betyg.
Hon tycker därför inte att det är svårt att ge rättvisa, objektiva betyg som även har utrymme för en elevs kunskapsmässiga framsteg i ämnet.
Som grund säger sig Andersson ha tillräckligt många pres-tationer fördelade under hela läsåret att basera sin bedömning på. Muntliga presentationer, lektionsaktivitet, kortare skrivuppgifter och längre prov spelar alla in enligt ett på förhand bestämt system.
– För nya lärare kan det vara svårt då det inte talas tillräckligt mycket om det under utbildningen, menar Andersson.
Det hjälper också om lärare i samma ämne i olika skolor kan samarbeta.
– Vi byter till exempel prov mellan de tre årskurserna 7 – 9 i Esbo för att se till att nivån är den samma, säger Andersson.

 

Betyg sex gånger per år
Kaj Elenius är lektor i finska vid Jakobstads gymnasium och upplever ingen betygsvånda eller vårstress han heller.
– Gymnasiernas periodsystem gör att jag betygsätter mina elever sex gånger per år.
Elenius betygsätter sina elever genom att klart prioritera prov. Därefter följer skriftlig och muntlig framställning. Läsförståelse och hörförståelse inverkar dessutom på de högre kurserna.
Han säger sig vara noga med att inte låta personliga sympatier eller antipatier gentemot en viss elev påverka hans bedömning.
Eleverna märker orättvisor ge-nast.
Modersmålslektorn Karin Lat-vasalo i högstadiet och gymnasiet vid Svenska Privatskolan i Uleåborg vänder på resonemanget. 
– Lärare ska klart bedöma alla lika. Det är ju fråga om lärarens etik. Men en annan fråga är om eleven inte tycker om lärarna. Det kan ju störa inlärningen för eleven. Eller hur? 
– Diskussionen förs ifall flera bedömningskriterier än den nuvarande åttan ska skrivas in eller inte i den nya nationella läroplanen som träder i kraft 2014, berättar direktören för den svenskspråkiga utbildningen vid UBS, Johan Aura.

Mikael Nybacka, foto